I luthersk kristen tradition finns en nedatgaende roerelse med en stark betoning av hur Gud goer sig till ett med den gudloesa manniskan. Den foerestallningen gar som en roed trad genom denna doktorsavhandling i religionsvetenskap. Utifran tva foerutsattningar konfronteras fyra lutherska tankefigurer med Selma Lagerloefs foerfattarskap. Den ena foerutsattningen utgoers av sjalvklarheten som fenomen. Selma Lagerloefs religioesa roetter beskrivs innehallsligt sett ofta som ingenting - en traditionell bakgrund, en vanlig odogmatisk fromhet osv. Men just denna sjalvklara bakgrund har ocksa ett innehall - namligen den lutherska tro som var en del av det samhalle hon vaxte upp i. Den andra foerutsattningen ar att luthersk livsfoerstaelse kan uttryckas episkt. I berattelsen gestaltas relation och verklighet. I Selma Lagerloefs berattelser uttrycks den lutherska foerstaelsen av relationen Gud - manniska och manniska - manniska. Avhandlingen preciserar nagra drag i 1900-talets lutherforskning, foer att ge en bild av den lutherska sjalvklarhet som praglar bade Selma Lagerloef och annan luthersk livsfoerstaelse. Hit hoer tron pa ordets loefte, tron pa att Gud ar skapare och har foersyn om skapelsen, kallelselaran med tvaregementslaran samt en korsets teologi som betonar Guds nedstigande i det manskliga. Nagra av de stora romanerna, som t.ex. Goesta Berlings saga, Jerusalem och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige tas upp till behandling, samt ett antal berattelser, sagner och legender. I avhandlingen visas hur den lutherska livsfoerstaelsen uttrycks i dessa berattelser och deras tolkning av verkligheten.