Det har ar historien om den smatt spritmarinerade foere detta lagre statstjanstemannen, som nu lamnat sitt arbete pa myndigheten. Manga var de som drog en lattnadens suck nar pratkvarnen lamnade foer sista gangen. Det blev inte ens en avtackning, utan jag foersvann som en bla roek i dimman. Nagon avtackning ville jag dessutom inte ha. Efter nagra veckor ar jag foerpassad till den skara som lamnat och om nagra manader ar det ingen som minns mig. Det har ar boken ar om mitt liv och leverne. En del personer som namns i texten ar verkliga andra inte. Texterna ar bade verkliga och pahittade. Vad som ar vad, far ni gissa sjalv. Jag blandar nutid, datid och pahittade historier, en form av kaos. Det ar det jag gillar, varfoer skall vi alltid foelja ett visst moenster. Bilderna i boken har ingen koppling till handlingen, utan skall ses som en fristaende berattelse, fast i bildform. Bilderna ar tagna pa ett skrotupplag foer en veteranjarnvag i Klippan. Dessa kan ses som en form av dokumentart fotografi eller varfoer inte konstfotografi. Det ar alltid betraktaren som avgoer. Jag ar ju inte bara en berattare utan aven en passionerad fotograf, med artistnamnet: Trottoar Botanist